att närma sig slutet

eller är det kanske att närma sig början? På ett nytt liv, nytt yrke/karriär och livsbana helt enkelt? Jag tycker iallafall att det känns skrämmande.... man vill ju så intensivt, har levt o brunnit o kämpat för detta såååå länge och så är man där. Framme... och det känns så stort och skrämmande. Och så konstigt att den epoken av livet är över...

Och den nya börjar...

Nå ja , det är ju ett tag kvar tills dess

lycksele?

Jag fick ett brev häromdagen med en cd skiva i. Brevet kom ifrån västerbottensläns lansdting och innehöll en skiva om Lycksele och ett brev där det stod att man på Lyckseles kvinnoklinik sökte barnmorska. *ler* Nu är jag ju inte helt färdig så för min del skulle det aldrig kunna bli aktuellt. Inte heller med barn så som man har nu som går i skola och dagis, men samtidigt så kan jag ibland känna ett sug av att göra nått annat. Bo nån annan stanns ett tag och leva ett annat liv. Nu vet i sjutton on Norrland eller så skulle vara nått för mig, eller ens Lycksele men samtidigt så skulle det verkligen vara så annorlunda mot sydvästra sverige så det skulle nog knappt gå att jämföra. En sak som jag däremot tänker göra när jag får mera värme i kläderna är att åka till Norge och jobba, man kan ju jobba 10 dagar nått o sedan vara hemma ett tag. SKulle nog kännas rätt spännande.... :-)

Men man märker lite att de verkligen skulle välkomna en på ett ställe som tex Lycksele, de erbjöd sig tom att ordna boende med eller utan möbler, vilket man än önskade ;-)