the verdict is in...

tentan alltså....
Den fick vi tillbaka idag. Jag klarade mig och det tror jag att de flesta av oss gjorde. Vet inte med mig hur det är för alla de andra men de flesta såg glada och lättade ut. Jag klarade mig faktiskt med en ganska så bred maginal men det var ändå ett par poäng ifrån full pott. Dock är detta helt OK för min del. Jag är bara lättad över att det första kapitlet är över. Nu lägger vi gyntentan till handlingarna.....

tung vecka

När man haft en hel vecka fylld med föreläsningar om alla de möjliga (och omöjliga för den delen) komplikationer som kan uppstå under graviditet och förlossning så upplever jag iallafall nästan känslan av att det alltid kommer att gå snett, inga barn kommer att födas levande och med PN (PN = partus normalis dvs normal förlossning) utan det kommer att bli skulderdystocier, HELLP, eklampsi, störtblödningar, sugklockor, snitt, bristningar & rupturer ja allt.
Men jag antar att det är en ganska vanlig känsla hos någon i min situation.
Jag menar det är inte så att allting går fel eller att det alltid blir komplikationer men när man då hårddrar det och tar med alla dessa ovanliga komplikationer och dessutom kör alla på en gång så blir det ganska så tung stämning.

Jag har dessutom fått lära mig/veta en massa som jag inte hade en aning om innan... som att studier visar att hos barn som förlösts med kejsarsnitt har man i studier sett en mycket högra frekvens av astma.
Hela 30% av barnen.

Att kejsarsnitt är förknippat med en _12_ så hög mödradödlighet som vid en VF. (VF = vaginal förlossning)

Att man i Sverige hade stränga kriterier redan innan för vilka som skulle få föda i säte innan alla skräck studier kom, så att siffrorna för att sätesförlossning skulle vara förknippat med en ökad risk för skador på barnet stämmer troligtvis _ inte_ med de sätesförlossningssituationer vi har/haft här i sverige.

Att ppiller och flera andra hormonella preventivmedel får en _mycket_ sämre effekt hos kvinnor som väger > 90 kg.

Ja det var massor... jag kan säkert fortsätta räkna upp en massa.... men det får bli en annan dag...

sista fältstudiedagen och äntligen en förlossning

2 gravida - 1 para, kommer ca 18.00 med vattenavgång och värkar. På kvällen strax innan jag skall gå hem framföds ett perfekt underbart litet flickebarn. Jag har återigen fått bevittna ett mirakel. När mamman tackade för hjälpen efteråt så kände jag att NEJ.... det är jag som skall tacka. För jag fått äran att dela denna fantastiska stund med er, när ni ger livet åt erat barn... Jag tror det var minst en tår som trillade. Nästa praktik blir inte fören i januari.

tredje dagen (MVC)

3 cellprover 2 gravkontroller ppiller rådgivning dagen den flyger iväg när det är praktik. Jag känner mig välkommen och det känns toppen. Att känna magen är fortfarande en hel djungel... men man lär väl sig efterhand antar jag... längtar till våren då jag får gå 5 veckor på mvc... o tillslut ta egna patienter...

då förra tentan gick bra

så är det dax att börja plugga till nästa. Obstetrik är det denna gången och jag tror inte att denna tenta kommer att gå lika smidigt som den förra. Men man kan ju hoppas. Antikonceptionstentan gick också bra. Fast med hemtenta hade man nästan inte förväntat sig nått annat. Det är ju ett intressant ämne och vi hade fått ett jätte bra material. Nu får vi se om man orkar ge sig in o börja plugga till nästa tenta....

tentan är över

och det kändes väl som jag skulle ha klarat den.

Det som känndes bäst var väl egentligen att jag upplevde att jag kunde mera än vad jag hade trott när jag väl satt där med papprena framför mig.

Skönt....

Frågorna var framförallt på genetiken (ärftlighet och delning av könsceller) menscykeln lite anatomi o inkontinens o lite annat. Jag skrev ganska så mycket och var klar efter 1 timme och 55 minuter.

Tentan bestod av 28 frågor och max kunde man få 53.5 poäng. Jag svarade på alla frågor utom 2. Det jag är osäker på är om jag får full pott på alla frågorna. Men jag skrev ned lite och tog med hem. Enligt mina beräkningar hade jag då 35 rätt och 8 osäkra. Man skall ha 40.25 för att bli godkänd. ( vi har iallafall spärren vid 75%) när jag räknade hemma kom jag fram till att jag har ca 40 poäng.

När jag diskuterade med en kursare så kom jag fram till att jag nog har flera. Iallafall känns det som om jag skulle ha klarat tentan så det är det jag tänker leva på nu ett par dagar innan det är dax att börja skriva hemtenta i anti konception.

GOTT..... en tenta närmare målet.... *ler*

idag är det första tentan

gynekologi är först ut... jag har inte alls svårt för det egentligen utan tycker att det är både roligt och intressant. _DET_ är inte det som är problemet... problemet är att det är för mycket och att jag inte fått tid för att sitta ned och plugga. Det händer hela tiden någonting som gör att jag inte kan få ro eller ens tid över till att plugga. Barnen gnäller... mannen får jobba över eller så är det nått annat. Antingen är det ett tecken från ovan att jag verkligen måste ta det lugnt eller också så vet jag inte vad. Ett tecken på att jag kommer klara den ändå kanske? *ler* Tror dock inte att det är så enkelt. Våran lärare försökte trötsta stressade elever igår genom att säga att det är _lugnt_ ni kommer att ha gott om tid och det var ingen som förra året missade tentan... det kanske lugnade en del men mig stressade det bara ytterligare. Jag menar nån skall ju vara den första till att inte klara av den eller hur? *ler försiktigt* Nåväl... jag har kommit fram till att det inte alls är upp till mig längre... jag kan småläsa igenom mina anteckningar nu men mera det gör jag inte. För som sagt sitter det inte nu så sitter det inte alls. Kommer det mycket frågor på menscykeln och std, cancer o prolaps så klarar jag nog denna tentan med bravur.... allt annat veti sjutton... jag får återkomma i eftermiddag.... antingen med ett ihaaaa eller :-( nått annat

andra fältstudiedagen på förlossningen

Och inte en enda förlossning så långt ögat kunde nå.

Ett bukobs i tidig graviditet samt en förstföderska som när jag åkte därifrån var öppen endast 3 cm (vilket tagit lång tid) vilket troligast innebär att det inte blir nån förlossning idag (kanske sent ikväll/natt).

Massor av funderingar i mitt huvud.... Kommer jag klara av detta?
Kommer jag bli en __BRA__ barnmorska som man kommer att minnas med ett leende från sin graviditet och/eller förlossning? Kommer jag klara av allt ansvar? Jag hoppas det men ibland tvekar man inför ansvaret... Samma känsla som gör att man brinner för kvinnorvård och förlossningar samma starka känsla som bränner bakom ögonen av stolthet varje gåbng jag får vara med och dela en annan kvinnas största upplevelse i livet... samma känsla gör att det känns som om mina ben skakar av rädsla inför det stora ansvaret.... Man vill ju _ALDRIG_ göra någonting fel....

Första dagen på förlossningen (1 av 3)

Spännande verkligen med stort S.

Och vad händer???? Jo inte en patient så långt ögat kan nå, inga födande kvinnor kan denna klinik uppborda, (även om där fanns överburna kvinnor som säkert skulle det vilja).

Inte en enda kvinna med en enda liten värk så långt ögat kan nå.
Dessutom säger barnmorskan som jag gick med att det är torka nu. Det har varit dåligt med förlossningar hela veckan, en del av bm på avd har inte förlöst på en månad.... ujujuj.. undrar hur resterande dagar blir.
Istället har vi diskuterat en del, gått runt på avdelnigen, tittat på apparater och manicker samt kollat läkemedel och journaler.
Jag älskar att vara där, att insupa atmosfären, lyssna till barnmorskorna och deras erfarenheter, se mig omkring och kanske nånstanns ana att HÄR skall jag arbeta en dag... kanske.....

andra dagen

halv dag.
spiral, ppiller, grav kontroll och allt är fortfarande lika roligt

första praktikdagen (MVC)

Eller egentligen är det fältstudier så här i början men det är spelar inte så stor roll.
Jag älskar det! Det är detta jag vill göra... sååååå mycket... jag vill arbeta med mottagningsarbete, grav kontroller och allt detta.

Det är värt alla år av jobbigheter och usch...
dagens patienter:
2 cellprov
1 p spruta
4 grav kontroller
2 ultraljud
1 ppiller

vem är jag då

Jag som skall bli barnmorska.
I denna blogg vill jag vara anonym, iallafall så anonym som det går.
För min egen skull och för att iunte basunera ut mina tankar till hela världen bara så där... jag är en småbarnsmamma på runt 30 (på en höft så där) som närt barnmorskedrömmen i flera år nu och kämpat för att nå dit.

Först 1 år på komvux sen tre års kämpande med sjuksköterskeprogrammet och sedan nu den sista slutspurten som ligger framför mig. 1.5 år på en högskola någonstans i Sverige. Jag är en glad och positiv tjejj som verkligen brinner för det här med kvinnovård. Det känns otroligt starkt i hela kroppen att det är detta som jag vill göra och jag bara måste nå dit....

En dag vill jag jobba på min egen privata mottagning.... det är iallafall drömmen....

jag skall bli barnmorska

Idag kom beskedet jag väntat på, längtat efter och faktiskt inte alls trott skulle komma. Ett positivt besked från en skola nånstans i sverige som ville ha mig som studerande.

Barnmorske programmet. Jag börjar i slutet av augusti och kommer att vara färdig barnmorska i januari 2007 om allt går vägen för mig. Nu är jag iallafall på väg mot mitt mål... som jag redan kämpat för i över 4 år.... Jag skall bli barnmorska.... *svävar på moln*

barnmorska = jag???

Sedan jag fick barn första gången har jag drömt om att jobba innom förlossnings eller mödravården. Helst med mödravård och med mammor som mår dåligt under sin graviditet. Jag har själv erfarenhet av svårt graviditetsillamående och kännde att jag ville göra mera för dessa kvinnor som mår så dåligt. Målet har länge kännst långt borta då jag varit tvungen att läsa länge för att nå mitt mål.

Först var jag tvungen att läsa in ämnen på komvux för att ens vara behörig för högskolan, sen så göra högskoleprovet inför högskolan, 3 år på sjuksköterskeprogrammet och efter det söka och hoppas på att komma in.

Jag brinner för kvinnor hälsa, hela biten, att se kvinnan ur hennes alla olika åldrar och aspekter och de problem som hon ställs inför i varje ålder. Det är faschinerande.