kvinnans val

jag vet att jag har bloggat tidigare om kejsarsnitt.
Med detta sista halvårets erfarenheter så har mycket stärkts i mig i mina uppfattningar.
Jag kommer aldrig att vara för valfrihet i denna frågan.

Det är inte meningen och kommer aldrig att vara meningen att man skall så enkelt få bestämma över sin egen kropp bara för att man skall ha bestämmande rätt.
Innom inget annat område ifrågasätter man läkarens eller i detta fallet barnmorskans kompetens eller utbildning /erfarenhet. Ingen säger till en kirurg att jag vill visst ha min blindtarm bortopererad för jag vet att jag kommer inte att klara av smärtan vid en appendicit,

många hävdar att det är kvinnovård och det därför är lågprioriterat och sjukvården gör allt för att övertala kvinnor att ej ta ett snitt. och när man så många gånger stått och tittat rakt ned i ett snitt sår så blir jag så less när jag hör sådant. Hur kan nån vilja det frivilligt liksom????
Jag har stått och tittat när helt normala friska snitt där allt varit ok innan går åt skogen. Komplikationer med skador på tarmar eller urinblåsa eller skador på livmodern som gör att det aldrig mera går att föda vaginalt eller kanske ens att vara gravid. Jag har sett endometriter i massvis, smärtor värre än krystsmärtan x 7 , blodproppar i ben orsakade av att man legat på bordet under snittet. Blodförlusterna är oftast mång dubbla óch re-operationer pga blödning i buken förekommer. Även varande vätskande och läckande sår som gapar och glipar och luktar värre än värst. Men detta talas det tyst om.... ja för man skall ju inte skrämma nån i onödan. Och det är ju ändå så att de flesta går det ju bra för... eller ?
fast å andra sidan så är det ju precis så det är med de vaginala förlossningarna.
Komplikationsfrekvensen är tom mindre, men att tro på mig, som står där och SER detta hända, det kan man ju inte göra... för jag försöker ju bara tvinga folk att föda vaginalt när de har rätt att välja snitt för att det är deras kropp.

bahhhh

näää jag skall inte ge mig in i diskussionen igen.

är jag en dålig barnmorska om jag väljer bort förlossningen?

för jag är inte så säker på att jag gillar det nämligen. All stress, all panik och all denna otroliga press att ständigt göra rätt bedömningar och att göra alla nöjda. Ibland får jag riktig panik, jag kan sitta i rapportrummet och vänta på att få rapport och sedan få rapport och det är nånting som avviker, genast känner jag ångesten som en klump i magen och jag är livrädd för att komma in och det skall vara någonting.

Jag har nu frivilligt valt bort förlossningen i ett tag, en del av mig får ångest o panik av tanken på att vara där, andra delen av mig stör sig så otroligt på att det nu är nått som jag inte kastar mig in i och bara gör. jag gillar helt enkelt inte att inte kunna hantera situationer. Jag vill helt klart ha full koll.

En del av mig vill inte jobba med förlossningsvård alls, en annan vill våga göra det och kommer med glädje kasta sig in i det när det sedan blir dax,,,... vi får se