kejsarsnittsfortsättning

Jag hörde för ett tag sedan en diskussion om att läkare diskuterar om att man skulle sätta ett värkstimulerande dropp ett par timmar innan ett planerat kejsarsnitt, just för att mamman skall få lite värkar, genom detta får barnet ett stresspåslag och producerar de så viktiga stresshormonerna som hjälper till att pressa fostervattnet ur lungblåsorna och hjälper barnet med omställningen till att liv utanför livmodern. Detta är isåfall ett sätt att också förbereda barnet på vad som komma skall. jag tycker om tanken.... Att förbereda barnet på vad som kommer att hända samt ge det så viktiga stresshormonerna för att minska risken för andningsstörningar som är vanliga vid sectioförlösta barn.

funderingar över kejsarsnitt

Jag ramlade in i en diskussion igår huruvida man skulle önska sig kejsarsnitt eller försöka våga föda vaginalt.

Ja ramlade in är kanske fel ord för jag gav mig inte in i diskussionen utan läste lite granna och blev tillslut väldigt mörkrädd och bestämde mig för att inte ge mig in i diskussionen som i mina öron beskrev ett väldigt konstigt sätt att se på det där med att föda barn.

Speciellt de mammorna som motiverar sitt val med att de utsätter barnet för en större risk under en vaginal förlossning och att sjukvården skulle rekomendera det bara för att det är billigare och på så vis snåla med kvinnors liv och barnens välfärd.

Jag satt och läste med hakan vid knäna och frustrationen sprutandes innom mig. Jag tillhör visserligen den sorten som är mera rädd för ett snitt än för att föda normalt.

Men jag har ändå _full_ respekt för de som är förlossningsrädda... och jag anser att kejsarsnitt är fantastiskt bra att ta till när man måste eller inte har nått annat alternativ, barn som ligger i tvärläge, risk för tvillingkollision, föreliggande placenta, som ni kanske kan utläsa här anser jag inte att sätesläge är ett läge där man inte har nått annat alternativ.

Med alla de studier jag läst, föreläsningar jag fått och diskuterat MASSVIS fram och tillbaka med alla de läkare och barnmorskor som jag träffat så har ingen kunnat visa på att det är någon större risk att föda i säte här i sverige. Den större studien som finns där man påvisar en viss risk för barn som föds i sätes under en vaginal förlossning är gjord internationellt och i länder där man inte har de kriterier som vi hade i Sverige för att få föda i säte, därför har de en ökad incidens av skador, dvs större risk. Hade denna studie gjorts i Sverige med de förutsättningar vi har här, de kriterier som vi hade redan innan så anser man ifrån alla håll att risken _INTE_ hade varit större vid en vaginal sätesförlossning. Men det är en helt annan historia.

Många verkar vara oroade över att den vaginala förlossningen skall skada barnet och önskar då kejsarsnitt för att vara "på den säkra sidan". Detta är ett tänk som inte jag anser vara helt sunt. Iallafall inte om man är förstföderska.

Jag undrar dessutom vad det är för information som barnmorskorna på MVC ger till dessa mammor som inte kan göra dem säkrare eller hjälpa dem stilla sin oro. Det är i mina ögon idag alldelles för lätt att "välja" kejsarsnitt av någon luddig annledning som man inte riktigt utreder alla gånger. En vaginal förlossning är det _ABSOLUT_ bästa för barnet. Dels är det själv med ( i de allra flesta fallen) och startar upp förlossningen, barnet är alltså förberett på vad som komma skall och blir inte brutalt uppryckt av någon som skär sönder ditt tak och sliter ut dig ( ja det är så det går till, det är ingen vacker syn att se rakt ned i ett kejsarsnitt.... jag har gjort det flera gånger) till nått du inte alls är förberedd på. Vid en vaginal förlossning producerar barnet dessutom massa stresshormoner, katekolaminer som hjälper barnet att hantera det stresspåslag som det är för barnet att födas. Dessa stresshormoner hjälper till vid omställningen det är för barnet att börja andas. Stresshormonerna och den mekaniska pressen som det blir på barnets lungor vid födseln (vaginal) hjälper till att pressa fostervattnet ur lungorna och gör omställningen enklare för barnet. Stresshormonerna är positiva för barnet och dess överlevnad.

Vid ett kejsarsnitt har man mycket strörre frekvens av barn som får andningsstörningar efter förlossningen, de har ju missat både den mekaniska pressen samt stresspåslaget och är därför inte alls förberedda på omställningen det ändå är att börja andas luft med lungorna. Studier visar dessutom att 30% av barn som föds med kejsarsnitt drabbas av astma.

Ett kejsarsnitt är inget som man borde _önska_ om man har möjligheterna att föda vagnialt. De som inte kan av olika annledningar... ja då är jag den första som tackar för att vi har möjligheterna att göra ett kejsarsnitt på dessa kvinnor så att de och deras barn kan överleva. Fram till 1930 talet tror jag det var så var kejsarsnitt en otroligt riskfylld procedur. Tidigare så dog majoriteten av alla kvinnor som genom gått ett snitt, om inte pga själva operationen så efteråt i infektioner eller sepsis. Idag har vi fina metoder, vi har antibiotikan och vi vet hur vi skall utföra ingreppet sterilt. Trots detta är mödradödligheten 12 gånger så stor vid ett kejsarsnitt som vid en vaginal förlossning. Och den som har sett det som jag har sett... som exempelvis djupa sår i kejsarsnittsärr som inte läkt efter 4-5 månader... och är som ett hål rakt in i buken, alla endometriter, all smärta och feber, eller reoperationer pga att det läcker blod ut i buken, de önskar inget kejsarsnitt frivilligt.

Då får du spendera varje till varannan dag av din föräldraledighet med att gå till distrikstsköterskan och lägga om såret samt ha infektionsrisk och framförallt kanske _ONT_ av det.... Det är en högre kostnad för sjukvården med ett kejsarsnitt.... det är dagens sanning... jag tror summan blir den dubbla... men att obstetrikerkåren skulle säga att vi rekomenderar vaginal förlossning av ekonomiska skäl trots att snitt är det säkraste ... det är ABSURT. Och framför allt inte sannt... varför snittar man isåfall alla kvinnor vars barn ligger i säte? Om nu hela obstetrikerkåren är "överens" om att det i Sverige inte föreligger större risk att föda vaginalt vid rätt kriterier... och man ändå, pga att man inte vill riskera någonting väljer att kejsarsnittsförlösa, tänker man då ekonomiskt? Enligt studien så behöver man förlösa närmare 400 kvinnor med kejsarsnitt för att rädda ett barn från skada( detta var med de utlänska kriterierna inte de svenska) är det ekonomiskt att man då väljer snitt? ja risken finns ju allt även jag har helt fel syn på det hela.... det vet jag ju inte .... Allt som skrivs här är ju mina egna åsikter, erfarenheter och de lärdommar som jag fått av praktik, handleding, studier och föreläsningar..... Jag vet bara att om det inte gäller extrem fara för mitt eller mitt barns liv... så kommer jag 10 gånger av 10 välja en vaginal förlossning... även om min baby ligger i säte... godnatt....

en pluggvecka är avklarad

och jag har fått positiva besked från sökt sommarjobb.
I sommar skall jag nämligen jobba på BB :-) Kul va.... Tyvärr är det dåligt betalt jämfört med andra jobb som jag blivit erbjuden men samtidigt så vill jag ju ha en chans att få arbete när jag är färdig om ett år och då gäller det att ha visat framfötterna innan, att jag kan arbeta, sammarbeta och verkligen brinner för mitt arbete.

Dessutom är vi klara med denna veckans teori... vi har haft handledning och det har varit skönt. Det behövdes verkligen pratas ut lite och jag önskar nästan att vi hade haft mera tid till handledning än vad vi hade. Hade gärna haft det varje gång. Seminariet gick bra och trots att min uppgift var väldigt känsloladdad så blev den godkänd vilket är otroligt skönt. Nu längtar jag bara efter MVC praktiken som det är dax för nästa gång. såååå spännande.

12 bebisar blev resultatet

inte av det sista passet men väl utav hela denna praktiken....

för på det sista passet så föddes en rätt så rejäl liten flicka som var ljuvlig ända ut i fingerspetsarna. Ännu ett perfekt litet underverk och en mamma som knappt var påverkad av värkarna förutom precis i det sista krystskedet.

Det är härligt att se... dock kändes det som om jag gjorde de simplaste fel... satte navelbandet på nålföraren istället för peangen... hittade inte saxen osv osv.

Resten av passet gick åt till att fylla i alla papper... ni kan inte tro hur mycket papper det är , men vart enda förlossning skall ju dokumenteras eftersom vi redan nu börjar att räkna förlossningar, och förutom det skall varje passning räknas ( vård under graviditet eller förlossning som inte slutar i att barnet föds) varje barnskötning (kontroller, k vitamin, längd vikt, att gommen är hel och att anus är öppen...

Så det blir några rutor på varje papper att fylla i om man säger så. Nu är dock praktiken klar för denna gången, alla papper är ifyllda, jag är godkänd på placeringen och nu är det tillbaka till skolan och om några veckor är det MVC som gäller. Det skall bli otroligt spännande. För varje del av detta yrket är ju spännande. Och det är verkligen ett mångsidigt yrke

när det som inte får hända händer

när jag skall vara professionell och finnas där.
När jag skall klara av att hantera situationer som jag i mitt vildaste sinne inte ens vill föreställa mig... när tårarna trillar fasten jag kämpar för att hålla dem inne..

När kroppen är i uppror och själen skriker att det är fel.... och jag ändå skall finnas där, och jag faktiskt vill finnas där, vad gör jag då.
Vad skall jag säga när inga ord räcker till?

Vad skall jag göra för att visa mitt stöd och min vilja att finnas där och att jag faktiskt inte alls vill springa undan i ett hörn?
När inga ord räcker till.
Det värsta som kan hända har hänt.... jag var inte där, men det hände, och det skrämmer mig för det var väldigt nära att det skulle varit jag som varit där.

Som tagit emot och som fått stå där....
Nu blev det inte så och den som istället gjorde det kunde inte varit mera rätt för att hantera situationen, en fantastisk och empatisk människa... men det kunde varit jag. Jag vill också vara den som kan hantera situationen fasten den är svår. Jag vill inte sticka huvudet i sanden och låta nån annan ta hand om den som är jobbigt. Jag vill finnas till hands.... Men hur?

eleven babies and still counting

Ja nu mina vänner börjar det kännas riktigt bra....
Nu när jag får förlösa helt själv.. bm står bara bredvid och vägleder ev muntligt och låter min annars själv ta hand om förlossningen själv.
Idag har jag förlöst en kvinna som var 7 gravida 4 para... Det var en fantastisk upplevelse och jag var där hela tiden.

Igår förlöste jag själv även då och även den förlossningen var fin. Det är så förvirrande dock att ha både livet och döden i samma ända om man säger så.

Jag börjar tro och ana att tom jag kommer att kunna bli en förlösande barnmorska ändå. Det är bara lite mera jag måste lära mig innan dess.... lite mera kött på benen samt vana. Men jag längtar efter varje pass.... nu är statistiken tom riktigt bra.

Av mina 11 förlossningar är det 4 komplicerade och 7 normala... ÄNTLIGEN......

statistiken är avsevärt förbättrad

Av de nio förlossningar jag nu deltagit i så är det 5 stycken normala förlossningar. Och mittbedömningssamtalet har avlöpt väl. Handledaren gav mig ett positivt omdömme och allt känndes faktiskt bra. Förlossnignen jag deltog i idag som blev nr 9 i ordningen var en PN, treföderska och resultatet blev en ljuvlig gosse.

Det var en snabb förlossning, öppen 8-9 cm när vi kom in till badet, och en halvtimme senare föddes barnet.... Efterskötning och barnskötning helt UA.... Och nu känns det bra....