när det som inte får hända händer

när jag skall vara professionell och finnas där.
När jag skall klara av att hantera situationer som jag i mitt vildaste sinne inte ens vill föreställa mig... när tårarna trillar fasten jag kämpar för att hålla dem inne..

När kroppen är i uppror och själen skriker att det är fel.... och jag ändå skall finnas där, och jag faktiskt vill finnas där, vad gör jag då.
Vad skall jag säga när inga ord räcker till?

Vad skall jag göra för att visa mitt stöd och min vilja att finnas där och att jag faktiskt inte alls vill springa undan i ett hörn?
När inga ord räcker till.
Det värsta som kan hända har hänt.... jag var inte där, men det hände, och det skrämmer mig för det var väldigt nära att det skulle varit jag som varit där.

Som tagit emot och som fått stå där....
Nu blev det inte så och den som istället gjorde det kunde inte varit mera rätt för att hantera situationen, en fantastisk och empatisk människa... men det kunde varit jag. Jag vill också vara den som kan hantera situationen fasten den är svår. Jag vill inte sticka huvudet i sanden och låta nån annan ta hand om den som är jobbigt. Jag vill finnas till hands.... Men hur?