uttryck som stör mig

en vecka kvar tills barnet skall komma - ja för alla barn är ju så punktliga

tvingades föda - ehhh vaaa?? vaddå tvingades föda. Är det inte det som man förväntas göra när man blir gravid.

jag är i v 35 o färdknäppen funkar inte alls - jahapp.... du har aldrig tänkt på att det kanske beror på att du har 5 veckor kvar till förlossning o din livmoder inte alls är redo?

det drar ihop sig

och jag känner en skräckblandad förtjusning. Är det dax redan? Jag har längtat och väntat så länge. Och nu är vi här, sista terminens sista praktik. Är det nu som påsen skall knytas ihop? Är det nu jag förväntas klara allting, se , känna, veta , förstå, ana, kunna?
Jag skall villigt erkänna att jag är RÄDD, rädd för att inte kunna se, att inte förstå vad som händer eller är på gång, att inte veta när det går snett, att inte ana vad som behövs och framför allt kanske att inte förstå och kunna hantera situationer som uppstår.

EN del av mig tror på mig själv, har jag kämpat så här länge och kommit så här långt så kan jag ju inte ge upp nu, en annan svartare del av mig själv känner sig väldigt liten inför allt allvar. Och jag k'nner mig inte alls säker på att detta är nått som jag kommer att klara av.

En kursare till mig sa ett par dagar innan terminsavslut att nu när man snart är färdig kan jag ärligt talat säga att detta var inte vad jag ville bli, detta var inte vad jag trodde alls, jag skulle ju bli barnmorska och förlösa barn. Det var inte alls som jag trodde.
Och jag håller med. Jag ville bli barnmorska, jag ville förlösa barn och jag ville jobba innom mödravården, men ibland så undrar jag varför.... det är så mycket som jag inte hade en aning om, som jag inte förväntat mig och som faktiskt både kan vara svårt och jobbigt.
Men nu är det inte det som jag behöver fokusera på, nu så blundar jag och ser målet framför mig.
*håller ut armarna och blundar som stig helmer*
"Jag kan förlösa, jag är inte rädd, jag kan förlösa"

*tar klivet ut i det farliga, drar efter andan o hoppas på tur*