tung vecka

När man haft en hel vecka fylld med föreläsningar om alla de möjliga (och omöjliga för den delen) komplikationer som kan uppstå under graviditet och förlossning så upplever jag iallafall nästan känslan av att det alltid kommer att gå snett, inga barn kommer att födas levande och med PN (PN = partus normalis dvs normal förlossning) utan det kommer att bli skulderdystocier, HELLP, eklampsi, störtblödningar, sugklockor, snitt, bristningar & rupturer ja allt.
Men jag antar att det är en ganska vanlig känsla hos någon i min situation.
Jag menar det är inte så att allting går fel eller att det alltid blir komplikationer men när man då hårddrar det och tar med alla dessa ovanliga komplikationer och dessutom kör alla på en gång så blir det ganska så tung stämning.

Jag har dessutom fått lära mig/veta en massa som jag inte hade en aning om innan... som att studier visar att hos barn som förlösts med kejsarsnitt har man i studier sett en mycket högra frekvens av astma.
Hela 30% av barnen.

Att kejsarsnitt är förknippat med en _12_ så hög mödradödlighet som vid en VF. (VF = vaginal förlossning)

Att man i Sverige hade stränga kriterier redan innan för vilka som skulle få föda i säte innan alla skräck studier kom, så att siffrorna för att sätesförlossning skulle vara förknippat med en ökad risk för skador på barnet stämmer troligtvis _ inte_ med de sätesförlossningssituationer vi har/haft här i sverige.

Att ppiller och flera andra hormonella preventivmedel får en _mycket_ sämre effekt hos kvinnor som väger > 90 kg.

Ja det var massor... jag kan säkert fortsätta räkna upp en massa.... men det får bli en annan dag...