Och inte en enda förlossning så långt ögat kunde nå.
Ett bukobs i tidig graviditet samt en förstföderska som när jag åkte därifrån var öppen endast 3 cm (vilket tagit lång tid) vilket troligast innebär att det inte blir nån förlossning idag (kanske sent ikväll/natt).
Massor av funderingar i mitt huvud.... Kommer jag klara av detta?
Kommer jag bli en __BRA__ barnmorska som man kommer att minnas med ett leende från sin graviditet och/eller förlossning? Kommer jag klara av allt ansvar? Jag hoppas det men ibland tvekar man inför ansvaret... Samma känsla som gör att man brinner för kvinnorvård och förlossningar samma starka känsla som bränner bakom ögonen av stolthet varje gåbng jag får vara med och dela en annan kvinnas största upplevelse i livet... samma känsla gör att det känns som om mina ben skakar av rädsla inför det stora ansvaret.... Man vill ju _ALDRIG_ göra någonting fel....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment