snart är det dax, att igen ikläda sig förlösandets klädedräckt, kasta sig i djupa vatten och börja förlösa igen. Det känns skrämmande stort helt enkelt. Betänk också att jag då inte har förlöst på ett år så det känns nästan som om jag har kommit tillbaka till ruta ett igen.
Det känns som att nu när man kommit till termin tre så är det så mycket högre förväntningar på en än vad det varit innan och det med det rätta visserligen.
Samtidigt är det det som är så mycket skrämmande, för vad kan jag nu rent praktiskt som jag inte kunde då? En del visserligen men inte så mycket som rör själva förlossningen. Där känner jag tom att jag tappat massor i självförtroende på att inte vara där på ett tag. När man har förlöst ett par gånger så blir ju allt lättare, det känns liksom som om man fattar vad som gäller och att man kommer in i det och har koll, nu så känns det mera som om jag har tappat det.
Två steg tillbaka.
Men men jag får dra fram mina böcker och läsa på....
vill vara väl förberedd när det är dax.
och vet ni vad?
det är snart dax!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment