Hur skall man ladda om?

Det är dagens fundering. Hur man skall orka ladda om o åter igen ge allt efter en förlossning och kasta sig över nästa. På ett sätt är det liksom så att man får en patient i förlossningsarbete och följer denna, förlöser, eftersköter och allt känns som ett stort härligt klimax på nått sätt.
Och då måste väl arbetspasset vara över? Eller??
Har man nu inte här gjort sitt dagsverke och skött sig bra och borde man då inte få avsluta sitt arbetspass och gå hem?

Så är ju inte fallet även om det känns som att man vill det, för som idag, ett kvällspass när man börjar klockan 14 och själva förlossningens punktum maximum dvs partus är kl 16 så är det lite svårt att gå hem klockan 18 efter efterskötningen när man i själva verket jobbar till 22 :-S

Dessutom får man efter partus en ny annan patient som man egentligen hade från början men inte han gå in till eftersom patient nr 1 krystade när du kom in på salen, och när du kommer in till patient 2 som just har fått värkar så känns det ok ändå eftersom hon inte är i något egentligt förlossningsarbete och du är GLAD över att äntligen fått din patus normalis efter massa pass med kaos och kris. Dock två timmar senare är det kaos i sinnet igen, kurvan är dålig, värkarna täta och tårarna sprutar. EDAn är svårlagd, patienten halvhysterisk och du skall SNABBT göra amniotomi och koppla skalp och STAN. Så sitter du där, översköljd av en sjö med fostervatten, en skalp som inte vill fästa på ett huvud stående HÖGT i bäckeningången, patienten håller andan under värk och skriker och CTG är mycket nedsatt variabilitet.... då undrar jag....
vad hände?

Var det inte bra där?
Var det inte slutet på min insats efter förlossningen som gick så bra som ökade mitt självförtroende lite granna. Och framförallt VARFÖR fick det inte vara så.

Det ÄR svårt att ladda om tycker jag, en förlossning tar så mycket av min kraft och energi just nu att jag inte bara snabbt kan ladda om och ha lika mycket att ge till nästa direkt bums på sekunden. Speciellt inte när kurvan blir dålig och jag sitter där med den stora klumpen i magen som gör sig påmind och jag blir alldelles kall.
Vill jag detta? Tankarna snurrar åter igen i express fart.

Man har ju inget val.
Ens arbete är ju inte över iom partus och inte ens över för att patienten förflyttas till BB, så länge arbetspasset inte är slut så måste man åter igen ladda om och om och om för nästa förlossning, nästa passning, nästa EDA, nästa pps samtal. Och jag är som tom när jag kommer hem. Jag lämnade kvinnan med stora smärtor, täta värkar, en eda som inte riktigt tar och fortfarande en DÅLIG kurva på ca 4 cm öppen modermun när arbetspasset var slut. Jag lämnade henne i salen och på sjukhuset men jag lämnade henne inte i tankarna.
Jag undrar om hon är kvar när jag kommer tillbaka imorgon.
När jag måste ladda om igen....