Att inge trygghet

när världen runt omkring är skrämmande och farlig. Det kan vara vid en normal förlossning där kroppen börjar få ett enormt adrenalinpåslag och kvinnan går in i panik, det kan vara när smärtan blir så överhängande att den tar över allt, det kan vara när du inte förstår vad som händer, en oväntad vattenavgång, en blödning, ett beslut taget över ditt huvud om sugklocka, tång, klipp eller snitt.... oavsett vilket är det min roll som barnmorska att stödja förklara och stötta. Att vara en trygg punkt i allt som stormar.
Idag har jag fått betyg på att jag kan vara en trygg punkt. En förstföderska med uttalade panikångest syndrom som förklarade för mig hur otroligt bra det kändes att jag var med. Jag följde inte henne hela förlossningen utan var tvungen att gå hem efter mitt pass men lovade att titta in till dem på BB när jag såg dem kommit dit. Och det gjorde jag. Det är skönt att få bekräftelse ibland, och höra denna kvinna säga att hon är så otroligt glad över att jag var med på hennes förlossning, även om jag missade slutklämmen, det gör mig tårögd och glad.
Min handledare har även sagt det samma, på mitt bedömningen så var det en av de positiva sakerna hon hade att säga om mig, att jag har en förmåga att få den födande kvinnan att känna sig trygg. Som om jag inte alls vore en student och osäker utan trygg i min roll.
Detta gör mig så otroligt glad och stolt... för jag ÄR glad och STOLT över min utbildning över att ha tagit mig hit trots allt.
Jag känner mig trygg för det mesta, trygg i att jobba med graviditeter och förlossningar , även om det stormar ibland, både på förlossningsrummet och i personalrummet. Och vem känner sig trygg i akuta situationer... förhoppningsvis ingen hoppas jag. Man måste ha ödmjukhet och känna rädsla... men ändå inge trygghet.
Gå sin egenväg och hitta sitt eget sätt.
Att våga helt enkelt.
Nu skall jag lägga all min kraft på att bli ännu tryggare,,, framför allt i mig själv