när sugklockan hänger i luften

i vissa situationer känner jag mig fortfarande otroligt otrygg även om jag numera tycker mig kunna hantera det mesta som händer under en normal förlossning. Även att se det normala mönstret i en CTG kurva beroende på vart nånstanns under förlossningsförloppet om man befinner sig. Att hjärtljuden normalt går ned under krystskedet och att det är OK så länge man ser att de hämtar sig vid värksläpp och att de inte segar sig upp och blir till komplicerade decelarationer. Det som är svårt är inte att se en normal kurva eller att se en avvikande eller rent av patologisk kurva det svåra är kurvorna mittemellan som är svårtolkade ..... Men det som jag på sista tiden har märkt skapar mest ångest hos mig är de dära kurvorna som inte ser bra ut, när man kontaktat läkaren och han/hon bedömt att åtgärd skall göras ex sugklocka , och så står man där, kurvan är patologisk, krystningen går så där och klockan läggs aldrig... och man blir nervösare och nervösare.... man kan inte heller fråga för att man vill inte skrämma kvinnan och man fattar inte vad som händer... allt jag i det läget vet är att sugklockan står där bakom, läkaren står bredvid, kurvan är urdålig och handledaren säger skarpt NÄSTA värk så tar vi den... vilket innebär nu MÅSTE detta barnet ut.... *gahhhh* vi diskuterade efteråt och ingen förstod varför klockan inte lades... varken jag eller handledaren. Nu gick förlossningen bra, men när det kommer ut en bebis som är tagen och har ett ph som visar på att den hade behövt komma ut tidigare då känns det inget roligt.