Det är en närmast krampaktig tystnad i rummet....
bortsett från den födande kvinnan som ger i från sig både småskrik och flämtande andetag annars är det hjärtljuden på stan apparaten som tickar på.
Och så plötsligt
ett ljud
ett skrik
ett nytt liv
ett barn.
Mina ögon tåras, jag hjälper den lilla upp på mammas bröst och får svårt att fokusera på nått annat... från inget så är vi en till..... jag förstår det fortfarande inte.
Det är så stort. så mycket större än jag någonsin anade. och här är jag... mitt i allt.
Och jag är så liten så liten.... men en del i detta underbara som sker... från ett pickande hjärta på en skärm till ett helt nytt liv....
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment